21 augusti 2008

Pysselberoendet GÅR i arv

Det är jag ett levande bevis på. Min mamma har alltid hållit på med någon form av pyssel. Det har varit lek med lappar, tennbroderi, tygmålning, korgmålning, sömnad och mycket mer. När jag var barn försörjde hon sig på att hålla kvällskurser i div ämnen. Nu sitter jag och stickar, skrappar och gör allt möjligt annat "kreativt". Min son verkar inte falla långt från trädet heller. Idag har vi varit på vad vi kallar "pysselstället". Det innebär kommunens öppna förskola där det förutom lek och bus och sagostund ges tillfälle till att pyssla. Han är var i sitt esse där idag omgiven av papper, lim, glitter och pennor. Jag ser så mycket av mig själv i honom att det nästan är hemskt. Kanske därför vi är osams om det mesta också... vi är helt enkelt för lika varandra!


Visst är han ganska söt ändå! Där är han definetivt lik mig!!!

1 kommentar:

Kristin sa...

Hej du, klart han är söt och gosig!!! Och helt klart lik dig! :-D

Suck ja, det där med humöret och hur man kommer överens går ju upp och ner. Men nu har J en period när han är helt hopplös, han ska t ex alltid spexa med M eller peta på henne eller pussa på henne precis när jag ska mata henne. Så hon äter ju inget, det går inte pricka munnen när hon far runt i stolen för att ha koll på storebror. Morr morr. Det är vi osams om och jag tror båda barnen har ärvt mitt häftiga humör så vi är inte alls på god fot med varandra vissa stunder. Men så är han ju världens gosigaste igen en stund senare... M är supersmidig bara man gör som hon vill ;-) Hon vill inte sova mer än 3 ggr på dagen nu så hon är mest vaken om dagarna och det är pest när man lägger henne (tycker hon).

Ha en bra helg!

/Kristin