15 september 2008

Älsklingar

Igår var de till salu, men idag är de bara mina ÄLSKLINGAR! När sambon är borta är det rena kaoset här hemma. Jag som i vanliga fall älskar att vara ensam hemma, hatar det formligen när jag måste vara ensam med barnen. Jag vet inte vad det är. Jag blir som tom inombords, är på otroligt dåligt humör. Mår allmänt piss helt enkelt. Naturligtvis känner barnen av detta, och igårkväll var det totalt omöjliga. A som alltid somnar så fort man lägger henne i sängen, skrek i 40 minuter. Men ikväll var det som att de kännt på sig att mamma var i upplösningstillstånd igår kväll för båda somnade på två röda, utan minsta gnöl. Det är då man älskar sina ungar....

Den här bilden är en av mina favoriter... Jag har gjort en LO med den på som ligger och väntar på scannern så den får jag visa en annan dag.

3 kommentarer:

Kristin sa...

Hej Marie! Hua ja, jag vet hur det är... är inte heller glad åt att vara ensam med två barn. Nu ska Sven till Mallorca (av alla ställen) med jobbet i 10 (!!!!) dagar och jag kommer vara gräsänka med start fredag eftermiddag. Det blir sååååååå jobbigt. Jag är redan så himla anti innan han ens har åkt. Dessutom åker min mamma till London med sitt jobb och är borta 4 dgr, vilket sammanfaller med S:s resa, så jag har inte heller ngn hjälp från mina föräldrar. Jag kommer dock ha bil (vi har ju två då vi bor på landet) och jag har förvarnat vänner om att vi kommer att åka hem till dem och fika bara för att få lite sällskap... men det är ingen hit att ta hand om 4 hästar (varav en hingstig fölunge som INTE vill gå i grimma), mocka, skjutsa fram och tillbaka till dagis, ta hand om fåren och hunden och så försöka hinna handla och sköta hela hemmet ensam - utöver barnpassningen.

Stackars dig som har migrän med. Jag är ju också en riktig huvudvärkstyp, det är så j-a jobbigt när man känner att man blir helkass och ändå måste man vara pigg och alert (jag skrev inte glad...) för att man har barnen att ta hand om. Ja, då är livet himla tufft. Men egentligen är de ju ens älsklingar oavsett hur det är, det är bara att man inte orkar inse det vissa dagar ;-)

Går som katten runt het gröt här hemma och försöker få något gjort i scrapväg, men det blir inget som blir bra... vi får se... kul är det i alla fall!

Ha det nu bra och hoppas du får avlastning snart!

Kram K

Anonym sa...

Åh vilken underbar bild! Jag ser fram emot att få se hur LO:n blev! Sköt om dig! Kram Gunilla

Kristin sa...

Ja du, visst är det trist att det är långt mellan oss. Det är ingen av mina vänner som är mammaledig nu (det var några när jag var hemma med J men sedan har alla fått sina andra barn mkt tidigare än oss, M lät ju vänta på sig, så nu jobbar alla igen). Har därför inte direkt någon mammaledig jag känner och som man kan göra något med på dagarna. Men några av mina vänner slutar tidigare på dagarna så vi kan hitta på något på eftermiddagarna med dem i alla fall. dagarna går ändå rätt fort, tycker jag, det är så himla mkt som ska fixas med så rätt som det är är klockan ett.

Idag är en huvudvärksdag för mig, typiskt på J:s födelsedag och allting, men det är väl kanske just därför... stressrelaterad huvudvärk eller något. Det börjar alltid så och om det går riktigt illa blir det migrän av det. Suck. Men jag ska inte stressa så mkt idag, bara dammsuga nedervåningen och sedan har jag faktiskt beställt tårta så jag behöver inte baka eller något (smidigt)!

Ha det så bra!!! Vi kanske hörs på telefon! Vi står ju med på gula sidorna så det är bara att söka på efternamnet så hittar du oss... :-) Och jag vet att ni står med så jag hittar ditt nummer också! :-)

Ha det bra
/K